Ibland har man en morgon som är bara lite bättre än andra mornar... Idag var en sån. Vaknade med <3 och lite småprat i goood tid innan jag behövde åka. Inget slår att vakna öga mot öga med den man älskar och få en smekning över kinden! Axel åkte till jobbet och jag satte på lite kaffe innan jag och min en rejäl skogspromenad! Lite halvmörkt när vi började men gick igenom soluppgången till ett avslut med strålande sol... Kl är nu 8 och jag har hela livet framför mig!

Asså jag skulle inte beteckna mig själv som en mörkräddperson. Ha bott på landet i tonåren och varit själv hemma på gården utan att ha reflekterat över mörker eller så. Om det sen berodde på min underbara varglika husky Argos eller inte har jag ingen aning om. Bara två ggr minns jag att jag varit mörkrädd faktiskt, den ena gången när jag satt själv hemma och streckläste "En vampyrs bekännelse", när jag "vaknade" ur boken hade det blivit becksvart och den enda lmpan som var tänd i hela huset var min läslampa. Då var jag 14... Den andra gången var nåt halvår senare när jag tyckte det var en bra idé att titta på Jurkyrkogården när jag var ensam hemma. Hahah helt plötsligt var inte Argos nån trygghet utan det så ut som han tittade på mig som middag och jag är säker på att katten blängde... ;)

Nackdelen med landet och vintern i Sverige är ju just det där obeskrivliga becksvarta vintermörkret som blir där man inte ens ser handen framför sig. Det har lett till att jag tyckte att det kändes bra att införskaffa en ficklampa inför vintern... Idag när jag var ut med Ricky och Diesel slog det mig, vintermörkret är här och py pan va svart det är!!

Haha jag gick på vägen (vi har en grusväg som ingen kör på hemma) och lyste med ficklampan på hundarnas reflexer och insåg att det enda som syns är lyset från lampan. Jag var som omringad av svarta väggar...
Hahah alla skräckfilmer som jag sett kom upp i mitt minne och skogens ljud som jag i vanliga fall älskar började plötsligt ge tecken om varulvar och enögda monster. Till och med vovvarna måste tyckt det var mörkt för de gick inte en meter från lampans ljus och några egna utflykter ifrån mig verkade det inte tal om. Haha Jag började till och med skratta för mig själv (vilket ev kan tolkas som ett tecken på nån form av ensamhets galenskap) och insåg att här behöver vi resurser. Imorgon blir det raka vägen efter ridningen till Hööks för införskaffande av pannlampa, fler reflexer till hundarna och ev lampa för dom med för innan snön kommer är det verkligen svart... Undrar om jag inte tänkte lika mkt på det förra året för att snön kom så tidigt samt så bodde jag ju inte här på heltid... Haha jag konstaterar bara en sak, idag, om en varg ylat eller klassisk stråkmusik börjat till och spela då hade jag blivit hysteriskt övertygad om att jag var i en skräckfilm...

 Fast det kanske är naturligt att man blir rädd om stråkmusik börjar spelas när man är ensam i skogen helt appropå på natten...

Ibland så blir jag så himla sugen på tillökning, asså, valptillökning. Jag tänker va mysigt det skulle vara med valppussar och valpgos i mängder! Börja nya träningen och drömma om framtiden.
Bara det att få en liten individ till att älska. JA, jag är nära att leta efter den lilla extra hårtussen ibland!
 Men så plötsligt ångrar jag mej! Då får jag dåligt samvete, ska Disse verkligen behöva dela min uppmärksamhet och tid med nån annan? Kan jag göra honom så illa att han får vara hemma medans jag far med en ny valp på träningar och för socialisering? Ska han behöva vara ensam hemma, han som hatar att vara ensam hemma. Ska min pålitligaste och trognaste vän behöva känna sig utbytbar? Okej, jag kanske lägger lite väl mycket mänsklig känslor på Disse nu men det bryr jag mig inte om. Jag har inte hjärta att skaffa ens den sötaste och pussigaste valp när jag känner att det kan bli så...

För hur det än blir så är ju varje husdjur värt att känna sig som nr 1 i mattes liv!

...och sen har ju egentligen inte tid med en hund till om jag tänker vuxet men men, drömma om söta valppussar gentemot gammelhundens mindre rosiga andedräkt kan väl aldrig vara fel ;)., fast åhh andra sidan...

Inget slår ju pussar av äkta kärlek! <3

Sitter här och funderar på vilken kanonhelg jag hade förra helgen...

På fredag kvällen kom Mia, Tessa och Lollo hem för att mysa och umgås. Det var så underbart att bara helt öppenhjärtat sitta och skratta med mina goa tjejer. Kände verkligen hur mycket jag har saknat mina fina tjejer även om jag har haft turen att träffa Tessa oftare. Tur det annars hade jag nog varit helt vilse i pannkakan...
Älskar er tjejer! <3
Axel var hemma med och Erik kom för att Axels skulle ha lite stöd i tjejligan. Vi åt gott, spelade spel, skrattade och tjatade.



På lördag förm. var jag med på banträning med lilla Jaydee i stallet. Visserligen så hoppade vi inga höjder utan höll och i 30 och 40 men syftet var att bygga självförtroende och rutin inför framtiden samt att vi skulle klara utmaningen tillsammans. Hon klarade sig med 0 fel i bägge rundorna trots att hon studsade lite lagom på framhoppningen. tror att det var lite minnen från tidigare karriärer som gjorde sig påminda.
(Jag vet att jag inte har presenterat lilla tjejen ordentligt här än eller vad som hända med vackre Uno men det kommer...) Jag är i alla fall riktigt nöjd med hela passet och att hon klarade det felfritt betydde ju med andra ord att jag valde rätt höjd att starta på. Det viktigaste är ju att hon får känna känslan av att lyckas. Känner dock att jag måste arbeta mer på stabiliteten med min sits och min balans. Vill inte förlora min sits mitt i all unghästhoppning av konstiga krumsprång mellan hinder och vissa orginella språng över... Känns kul att jag har anmält mig till hoppträning för Emma i alla fall. Tror precis det är vad både jag och JayDee behöver. :D



På kvällen firade vi i alla fall finaste Emmas 30års dag. Mamma och Axel var med och vi träffade bästaste Linda och Anki med respektive. Helhärlig kväll!, det måste vi göra oftare! 
Efter att ha träffat mina fina vänner i helgen både fredag och lördag så känner jag verkligen att jag måste ta andrum från jobb och skola ibland för att välja dom. Mina vänner (alla som är nämnda) är så fantastiska var och en att jag blir stärkt och fylld av energi och livskraft varje gång jag träffar nån av dom. Insikten att jag måste prioritera bättre gjorde i alla fall att jag hann med en snabblunch med Thomas i veckan.



Bäst av allt i världen är Axel och vår lilla familj av hårbollar!




Asså jag har det så bra... jag har finaste Axel, underbaraste familjen och härligaste vännerna.
En fantastisk liten häst och världens trognaste vän i lilla Diesel samt prinsessan Elise att fjäska för.
Haha fast båda JayDee och Elise kräver sin del av egoboost för att inte tjura ihop...

Satt idag när jag åkte till jobbet och funderade på bilar och bensin.. J
a kanske inte direkt det mest vanliga i mina tankar men jag har tänkt ett tag nu på det här.. Jag har funderat över det dyra bensinpriset som drabbar bilåkandet och arbetspendlare i synnerhet.
Jag fortsatte fundera på vem det är som har råd att köpa bensinsnåla bilar i första hand (de med ekonomiska medel), vem som åker mest bil (arbetspendlare, barnfamiljer, männsikor utanför 50-skyltarna) och jag kom fram till att det blir himla fel när människor ska betala multum för att köra till jobbet eller till deras barns aktiviteter.

Jo jag vet man kan åka kollektiv, jo jag vet, jag pendlar kollektivt till skolan i N-köping jämt... Men det går inte att pendla kollektivt överallt och på rätt tider alltid. det tar också långt tid att vänta in rätt buss eller tåg många ggr som vi ofta inte har i vårt tidspressade samhälle om vi ska hinna allt.
Med "allt" menar jag till exempel för en barnfamilj där barn ska till förskola, föräldrar till jobbet, hämta igen och sen också kanske iväg på fritidsintressen. Det känns som om tills vi har en kollektivtrafik i mindre städer som kan möta dessa behov så är bilen det enda osm är kvar som alternativ. Bilen som ofta drabbar barnfamiljer hårdare om man inte är höginkomstagre. För vem har råd att köpa en ny miljöbil utan lån? Nä då köpar man hellre än en massa lån, en äldre bil som tyvärr ofta drar mer soppa och måste lagas oftare samt är sämre för miljön... Självklart!

Därför tycker jag att detta måste lösas, det är inte behovsåkarna som ska drabbas hårdast för att de kanske kör mest. Kanske är det dags att tänka ut en jämlik och rättvis reform för att ta sig till jobbet. Dra av arbetsresorna från första milen kanske? Om inte annat så skulle den kostnaden stimulera för nya lösningar. Jag menar, 15 kr milen and rising? Hmm så är kan inte ett arbetande samhälle ha det? 

Vi behöver en lösning som inte bara hjälper miljön men även hederliga och arbetande människors plånböcker.

Ja det är kanske dags att börja blogga igen..

Känns som en enda lång time out men inspirationen har varit låg och berabetning efter allt som hände i politiken tog ett tag. det finns de som undrar mitt beslut att lämna, som tror att det kunde gått om jag bara flytit med.. för min egen skull. Kanske hade stormen bedarrat? Nä jag tvivlar det... För det första kan jag inte flya med när människor blir orättvist behandlade, i synnerhet inte vänner. Och jag kna med säkerhet säga, stormen hade aldrig bedarrat.

Jag brinner fortfarande lika mycket för politik, känns bara som jag förlorat min plattform och forum, nästan bestulen faktisk 

Vad var det då som hände?
Några exempel på vad jag och kära underbara vänner lyfte för förändring:

- Är man invandrare ska det inte ljugas att man inte kan prata svenska i tillsättande av poster, 
- Människor ska inte få egenskaper de inte har som alkolist, karriärist
- Unga tjejer ska inte bjudas in på hotellrum av äldre makthavare
- Nej, jag och andra tjejer är inte intresserad av hur någons frus hårväxt är på privata ställen och ingen har inte på några villkor med min att göra.
- Möten ska präglas av öppenhet, inte personliga påhopp
Nej, vi vill inte höra under gruppmötet inför KF att det vore fantastiskt att vakna upp med oss naken.

- Makt ska tilldelas efter kompetens och förtroende fördelat enligt den mångfald partiet har. Titta bara på hur det ser ut i Tranås idag

Bengt Carlsson Vice ord Kultur och Fritid
Kjell-Åke Trygg Vice ord Kommunfullmäktige
Anita Hellgren Avgått på grund av vilja till förändring med utestängning som följd
Hannah Hellgren Avgått på grund av vilja till förändring med utestängning som följd
Björn Thiele Vice ordf Tekn- Griftegård
Husniya Hassan Vice ordf Demokratikommittén
Svanthe Hansson Vice ordf Socialnämnden
Emma Viberg Avgått på grund av vad som försigått
Anders Karlsson Oppositionsråd
Veronica Bäck Vice ordf barn och Utb
Linda Antikainen avgått på grund av det som försigått

5/7 män på de högsta posterna.

det är bara att jämföra med vilka Tranåsborna valde att kryssa...

Efter att lyft dessa frågor som jag tidigare nämnde och flertalet fler startades en aktiv kampanj att få bort oss som ville ha en förändring,  vi som ville att Socialdemokraterna i Tranås skulle stå för sin värderingar. det hette att "vi gjort nåt så hemskt att det inte kan nämnas"... är du nufiken på vad det är, det enda jag kan tänka mig är flertalet polisanmälningar om förtal.

Förtal som att "den är alkholist och kommer full till mötena", "den är kvinnomisshandlare, akta dig för den", den är senildement, vill du hjälpa till att avsätta?"

Detta är inte politik, detta är inte värdigt ett demokratiskt parti, det är ett fult maktspel av några få i besattheten att klättra på karriärstegen. Jag har från en man på ovansående lista fått till mig att jag är skyldig till en mans stroke, det har stått i tidningen, att jag med flera är talibaner, klanledare...
Allt för att vi ville ha ett rent och rättvist spel... Sanningen fick på något vis aldrig bryta sig fram, förändring fick inte ske i den lilla grupp... men här kommer ett par sanningar.

Det är två av de högsta förtroendevalda  som vi var flera tjejer som kände oss sexuellt trakasserade av.
Det var en annan av de högsta förtroendevalda som ringde till alla i fullmäktige för tat stänga ute oss samt vill ha min hjälp att avsätta tidigare ordförande.
Det är en av de högsta förtroendevalda som gick emot en kvinna med höjd näve.
Det var en av de högsta förtroendevalda som ringde till mig och sa att nu fick jag lägga ner för nu har jag tillfogat en stroke.
Alla innehar nu nån av de poster jag ovan nämnde...

Så vad krävde vi då i konfliktsamtalen för att få en lösning? Avgång? Nä det var dom...

Vi krävde samtal med de som utsätter oss för sexuella trakasserier och en garant för att det aldrig ska hända igen.
Vi krävde god ton och respektfulla möten.
Vi krävde att förtalen och lögnerna skulle sluta.
Vi krävda att S i Tranås skulle följa kongressbeslut om varannan damernas...

Och för det skulle vi ut... Ut med hjälp av skrivelser som förbjöd oss att delta och förtal till de som ville lyssna.

Jag skriver inte detta för att få fler hotbrev eller samtal om vems sjukdom jag orsakat. J
ag skriver för sanningen, för som äkta Socialdemokrat står jag på sanningen sida och även om jag tystnat en sommar så vill jag säga att ni vann inte!

Ni vann inte mitt hjärta och min passion för politik.
Ni vann inte mina visioner och min lust för samhällsförändring.
Ni vann enbart poster, makt och pengar som i era händer ter sig smutsiga.

PS de ville även förbjuda oss att blogga under valåret...  Sanna demokrater eller? ds

So guess what? I´m back...

Jag är tillbaka som Hannah, som bloggare av sanningar och som en kämpare för ett rättvisare och mer solidariskt samhälle.
Varför? För att det ligger i min natur!

Vårkänslor, någonstans där inne i själen börjar de väckas till liv, någonstans därinne kommer ljuset, hoppetoch framtidstron. Så har det inte alltid varit vid den här tiden på året... För exakt 10 år sedan satt jag och mamma i chock efter ett läkarbesök på akuten efter smärta i en knöl på foten. Resten är väl vad man brukar kalla historia med skelettcancer, cellgifter, strålning osv...

Ändå var det för mig "lätt" att vara cancersjuk, så nära döden, jag hade en fantastisk familj och otroliga vänner som manade mig att kämpa och jag var för sjuk för att reflektera över situationen som var. På det viset var det lätt. Jag tog inte läkarna på allvar och märkte inte själv längre när jag var så svag att jag inte kunde sitta själv på sängkanten. Jag upptäckte fantastiska insikter och Sveriges sjukvård och samhällssystem och träffade änglar på de olika avdelningarna som trots mitt stundtals tempramentsfulla humör alltid tog hand om mig. Mamma var som en stor, stark amazonkvinna hela vägen med olika kreativa idéer för att få igång mitt adrenalin och kämpavilja. Missa mer lyckade än andra.... Haha, men beslutet att leva varje dag även när det såg som mörkaste ut räddade mig..

Mormor och Morfar gjorde plats i sitt hus och i den bedrövliga situation som var hittade vi en värme och kärlek med så starka band som bara en kris kan skapa. Jag har tidigare sagt att ha cancer är bland det bästa som hänt mig för jag hade aldrig blivit den jag är utan den upplevelsen. Det kanske inte stämmer, men det hade i varje fall tagit längre tid men jag upptäckte något hos mig själv. Jag är en fighter, en kämpe som blir stark av min närhet. Jag är en stolt överlevare, det har inte kommit som en självklarhet för mig att bli 25.

Men nu har det gått 10 år, friskförklaring närmar sig och om ett par månader blir det ett avslutat kapitel. Det känns konstigt nog som att förlora en gammal vän, oron för återfall.

Min reflektion kom nämligen inte under min sjukdom och inte fick jag nån större insikt då om hur nära det var utan det är först när varningsklockor för återfall, knölar som måste undersökas, avvikande resultat på tester som på grund av min bakgrund skapar "larm". Men nu är det snart över? I hela mitt vuxna liv har jag aldrig kunnat planera hela vägen ut, risken har funnits där och nu är det snart borta.

Min fot är ju kvar, eller rättare sagt mina tår och sånt har inte växt ut så "kvar" kanske är fel ord... men där har det börjat lösa sig så fantastiskt med operationer och dagens hjälpmedel med spec. sulor, MBT- skor och värmestrumpor så smärtan har även den minskat något fantastiskt...

Jag vet inte varför jag skriver det här men kriser som sjukdom, dödsfall och andra omvälvande saker är så hemska när de inträffar. Det är som att bli nertryckt i en tunna, indragen i ett stormigt av och kastad mot en bergsvägg och precis som när alla stormar är över står man där omskakad och undrade vad som hände?
 Vi har alla egna historier som kastat vår värld upp och ner, upplevelsen som gör att vi aldrig blir densamma igen.
Det här är min...  

och det jag kan dela med mig från den är att älska varje dag, lev varje dag, känn varje dag... 

Jag vill vara med i matchen, på spelplanen, svettandes, slitandes och jobbandes! Vilken match då? Jo den politiska matchen för ett Socialdemokratiskt samhällsbyggande och genomförande av alla de fantastiska Socialdemokratiska visionerna vi i vårt parti har.

Att vara med i den politiska matchen och en del av det Socialdemokratiska laget, vilket jag stolt kan säga att jag är, betyder att man har skrivit under på att skapa ett samhälle för alla där ingen blir åtsidosatt, hamnar mellan stolarna eller inte får sin röst hörd, barn som vuxen.

Vi har mycket kvar att göra och mer blir det med den borgerliga politiken, statistiken talar sitt tydliga språk på områden som barnfattigdom, arbetslöshet och utförsäkringar. Det är inget vi Socialdemokrater accepterar och heller aldrig kommer att göra. Vi tror nämligen att individers frihet skapas genom trygghet och att man aldrig kan vara fri att förverkliga sina drömmar om högskola, heltidsanställning eller barnomsorg på kvällar och helger om vi inte är trygga och har trygga system som säkrar vår vardag. Säkrar vår möjlighet att leva vid en kris. A-kassa, sjukförsäkring, kvalitet i skola, omsorg, sjukvård och på arbetet är delar  i den Socialdemokratiska visionen för att skapa en tryggt samhälle. Ett tryggt samhälle som skapar frihet för oss alla, inte bara en utvald skara.

Politiken är för alla och vi Socialdemokrater ser det som vår uppgift att använda politiken för att skapa ett samhälle för alla. Inte ett samhälle där en del blir rikare när andra får det sämre. Inte ett samhälle där det finns föräldrar som måste slita sitt hår för att få pengarna att räcka till mjölk, smör och pålägg hela månaden. Där barn tackar nej till skolaktiviter för att de inte vill fråga mamma eller pappa om fickpengar eller matsäck för de vet också hur knapert det är.

För tyvärr är det så....

Barn vet.

Barn vet när det är ont om pengar, barn lider av att mamma eller pappa lider, barn vet.

Och det är därför jag är med i matchen, det är därför jag kommer skrika mig hes i kampen mot orättvisor, strukturella, sociala och ekonomiska och det är därför vi Socialdemokrater slåss för vår välfärd, för arbete åt alla, kvalitet i vår skola, i sjukvården och äldreomsorgen.

Vi tar kampen för framtidens barn, ALLTID!

Vissa dagar klaffar och andra vill bara inte stämma... Suck, idag var en sån dag. Vaknade kl 5 med jättemagont och feberkänningar och insåg att morgonens inplanerade långpromenad med vovvarna fick bytas mot svettningar i fosterställning, massa vatten och en riktig blanding tabletter som köket hade att erbjuda... Haha okej, bara recpetfria varianter.

Lyckades ändå må bättre till att ta tåget till Ena och Pina i Norrköping för att jobba. Känns som att dagen varvats med skakningar och en känsla av topptrim, suck jag hade nöjt mig med ett bra mellanläge istället för dessa svängningar. 

Nä!, har bestämt att den planerade långpromenaden får bli imorgon istället, som en otrolig kickstart på dagen som jag vet kommer vara bättre än denna. Inte bara för att jag envist mantrat och bestämt att imorgon ska jag vara frisk utan även för att vi har återträff med härliga gänget från 600 ledare. Ett underbart gäng som jag haft förmånen att gå en ledarutbildning med i 2 ½ år i kära S regi.
Ska bli så kul att se alla varma och inspirerande ansikten att jag vet att imorgon ska jag inte känna feber eller liknande.

600 ledare var en fantastisk utbildning! Massor med härliga personligheter, duktiga föreläsare och trevliga stunder. Jag har efter utbildningen många gånger tänkt på de olika bitarna (och självklart vännerna) och flera saker återkommer i mina kammarreflektioner. Exempelvis Lasse Engqvist föredrag där han sa att inför alla beslut ska man fråga sig, Är det rätt? Är det riktigt? Är det rättfärdigt? och man alltid ska va den man är även i sammanhang där det kan vara socialt obekvämt att hävda sin åsikt. Eller Håkan Julholt debattträning och tips i hur man får övertaget. Hahah var nog första och sista gången jag argumenterade för friskolor... 

Ska bli otroligt härligt att träffas imorgon i alla fall, vet att det kommer bli toppen!  

PS: saknar verkligen min Axel idag... <3

Igår var vår förbundsordförande Nalin Pekgul på besök för en otroligt varm och inspirerande kväll på ABF. Temat var "I S-kvinnors hjärta" och Nalin pratade om våra hjärtefrågor på ett fantastiskt sätt.

Hon pratade om att vi måste göra motstånd i politikern och inte bli ett Moderaterna light...
Jag kunde inte hålla med mer!

Om vi blir en lightversion av våra motståndare som i grunden står för ett samhällssytem rakt emot vårt eget blir vi bara en dålig och urvattnad kopia utan brinnande och trovärdiga politiker. För det är ju faktiskt så att vi väljer vilket parti vi går med och vi väljer efter vilket samhälle vi vill vara med och skapa. Skiljelinjerna i förslagen kan ibland tyckas små men ideologin, visionen och vägen dit är inte liten.

Vägen dit är fylld och späckade av skiljeliner som kräver motstånd.

Skiljelinjer som att se Sveriges invånare som medborgare eller arbetstagare...

Är man medborgare är man del av ett samhälle som har rätt till ett skyddsnät efter behov och bidrar till att skapa detta skyddsnät efter förmåga. Ett samhälle som tror att om vi genemsamt skapar trygghet för medborgare så kommer friheten för individen att utvecklas och tillväxten på köpet.
Ett land som värnar sina medboragre vill att alla ska vara friska, må bra och trygga anställningar.

Är man först och främst arbetstagare så bestäms ens eget värde via ens kapacitet i arbetsmarknaden och stå till dess förfogande. Du köper det du behöver, när du behöver det oavsett det handlar om skola eller sjukvård och när du inte är en fungerande arbetstagare så har du inget värde i samhället.

Inte svårt och gissa vad jag anser att man är va? ;)

När det är dags precis som Nalin säger - Att bjuda på stort motstånd till borgerlighetens politiken och inte luras till att bli en lightversion av ett samhällssytem vi inte tror på!

Tack Nalin för en underbar kväll! Du är en otroligt duktig inspiratör!
Och tack alla härliga S-kvinnor som var med och gjrde kvällen så lyckad!

Då och då kommer jag in i en bloggperiod av reflektion... Varför blogga? Vem läser? För vems skull? Skriver jag sanning? Vem är jag?

När jag bestämde mig för att blogga var det för att jag ville visa vem jag var, hur mina tankar går och (vissa) av mina inre tankar. Att skriva allt skulle kännas allt för utlämnande... Jag ville börja blogga för att visa hur min vision genom ett socialdemokratisk samhälle skulle se ut och för att visa de som inte känner mig vem jag är, en fråga jag inte alltid ens vet svaret på själv... Vem som läser vet jag inte ens själv men har till min glädje upptäckt att antalet blir fler och fler (konstigt nog även under min sämre presterande perioder...),

Jag bloggar ändå till syvende och sist för min egen skull, för att spara hur jag tänkt i vissa perioder och för att jag för min egen skull vill dela med mig. Mina tankar är inte konstigare eller enklare än vad de blir här och min kärlek till Axel, familj, vänner, våra djur och partiet är konstant.

Vad som fascinerar mig är upptäckten av att alla läser från sitt eget perspektiv och att det som skrivs ibland upplevts "träffande" för andra, glädjande för andra och inspirerande för en del. Det glädjer mig, för hur vissa saker än landar för medmänniskan så visar det vilken stor del jag har i deras liv och hur jag faktiskt kan påverka.

Påverka - det gyllene ordet för alla med en samhällsvision.

Min är lika enkel att tänka som den kan vara svår att genomföra.

Ett samhälle för alla, en dröm om ett samhälle där ingen blir illa behandlad, alla får samma förutsättningar och hjälp efter behov. Ett samhälle där vi bedöms efter måttet på vår karaktär och inte efter förutfattade meningar. Ett samhälle utan förtryck, avundsjuka eller missundsamhet där vi alla drar åt samma håll, där ingen vill lysa att deras stjärna ska lysa på sin nästas bekostnad.

Enkla ord att säga men ska visionen bli verklighet - den Socialdemokratiska vision - krävs det att vi alla hjälps åt. Att vi alla rannsakar oss själva och tänker: - Hur kan jag hjälpa till för att skapa detta? Vad ska min roll vara?

Jag rannsakar mig själv ofta på min kammare... återkommer ofta till den stora frågan "Vem är jag?" och jag kan säga att svaret på frågan ändras, ändras ofta till och med... beroende på humör, dagsform eller nya erfarenheter... Jag tror att det är tecken på utveckling - förhoppningsvis till det bättre och framåt.

Däremot vet jag hur jag vill hjälpa till - genom att via politiken försöka fatta rätt beslut för skapandet av detta samhälle och jag vet vad min roll är
-  skrikandes mot orättvisor i alla former -
- i alla väder -
- i alla forum -